arpines.blogg.se

Puppy Love                              Fake Love                                     Real Love


So where you at mr mig?
                       

~ Love Letter ~

Jag tror inte det var en slump att jag skrev till just dig den där dagen, jag antar att allt har sin anledning. När vi väl fick kontakt och började att prata på msn och sedan över till telefon samtal, så kunde jag skratta efteråt när jag  lagt på luren och bara tänka . . . . . ( "är jag helt dum i huvudet som börjar tycka om en kille som jag aldrig äns har träffat " )

Det pirrade i magen när jag pratade med dig på mobilen och jag blev alltid glad när jag fick ett sms utav dig...Minns hur jag alltid brukade skicka ett god morgon sms och ett god natt sms till dig. Du blev alltid lika glad, för minns en dag under min första vecka i göteborg så kommentera du "vad hände med mitt god morgon sms som du alltid brukar skicka". Kanske låter lite sjukt hur jag kommer ihåg sånna små saker. Men jag är en sådan person som kan komma ihåg de små sakerna och uppskatta dom.

Glömmer aldrig första dagen vi skulle träffades när jag hade flyttat in i den här helt nya staden som var helt främande för mig. Du väntade utan för och skickade ett sms och bad mig att skynda mig, jag var så nervös och vågade nästan inte gå ner för trapporna. Tänkte helatiden vad ska han tycka om mig, vad ska han tänka om mig, är jag tillräckligt söt, bra tjej, snäll?

Minns att jag gick ner för trapporna och ut igenom porten och där stog du med ett leende och jag gick fram till dig och fick en helt underbar kram, kommer aldrig glömma den kramen. Hade väntat så länge på att få känna dina armar runt om mig.

Glömmer heller inte när vi väl var hos mig och min mamma ringde mig och jag började gråta så var du där för att trösta mig och få mig att må bättre.
Jag var inte lika nervös längre utan det kändes mer som att  jag hade känt dig hur länge som helst.

Nästa morgon kände jag mig som världens lyckligaste och dagarna efter det när jag var med dig kändes det så overkligt att vi verkligen hade varandra efter all den tid och väntan. Nu när jag skriver så utgår jag ifrån allt bra jag minns och vill minnas när jag tänker på dig.

Jag vet att jag gjort dig besviken många gånger, men du har även gjort mig så fruktansvärt besviken. Det ena att du inte litade på mig och det andra  var sättet du bara lämna mig när jag kände att det var du och jag.

Jag har fortfarande en hel sida på datorn med dikter som jag skrev under tiden det var du och jag som jag inte visat någon. Vill inte lägga ut dom på bloggen eller någon annanstans så att andra ska kopiera mina egna ord och dikter jag skrivit. Hade du läst alla så kanske du skulle fatta hur mycket du egentligen betyde för mig.

Efter den rätt så långa tystnaden så blev allt bara helt fel.. jag var så blind och så svag för just dig, tänkte helatiden om jag gör si eller så kanske då kan du se hur mycket jag tycker om dig. Men allt blev bara värre och jag kände mig så liten och ensam och tänkte vart försvan det vi hade? det fina?

Minns i början när jag tittade på ena kudden brevid mig så kunde jag börja tänka på dig och känna en stor klump i halsen. Du var liksom inte där som du lovade att alltid vara. Kvällarna var tomma men jag blev van till slut.

Det har gått en viss tid nu, men vissa människor glömmer man bara inte.
Jag är tacksam över att jag fick lära känna dig och att vi fick den tiden vi ändå hade tillsammans även om den blev betydligt mycket kortare än vad jag trodde. Mitt liv har ändrats väldigt mycket efter att jag träffade dig, har lärt mig mycket, har mognat mycket, har begått misstag och lärt mig utav dom.

Det ända jag har kvar utav dig är ett minne och inget mer. Vet inte vad mer jag ska säga, har försökt vara så ärlig som möjligt när det kommer till vad jag känner och jag vet att jag inte kan ändra på situationen men jag saknar dig än idag helatiden. Hoppas du vet att jag i alla fall alltid kommer vara här för dig, vad som än händer. 

Love You... Pussar och Kramar!